Vårt Luciafirande har sitt ursprung i 200-talets Syracusa på Sicilien där det kristna helgonet Lucia levde. Legenden förtäljer om en djupt troende kristen kvinna som valde att skänka bort sin hemgift åt de behövande på ön, då hennes mor hade tillfrisknat efter en allvarlig sjukdom.
Mannen som hade tänkt gifta sig med Lucia blev ursinnig när han fick reda på vad hon hade gjort med hemgiften, vilket resulterade i att han anmälde henne för myndigheterna. Kristendomen var under denna period ännu inte accepterad. Som påföljd skulle hon överlämnas till ett glädjehus, dock kunde de inte rubba henne ur fläcken. Istället försökte man tända ett bål runt henne, även detta var fruktlöst då flammorna inte skadade henne. Slutligen angrepp en romersk soldat henne, han stack sin dolk eller sitt svärd rakt genom hennes hals.
Den svenska Luciatraditionen har inget med helgonets tragiska öde att göra. Traditionen uppkom inte förrän mot slutet av 1800-talet. Men den 13 december och Lucia hade likväl en viktig roll dessförinnan, i alla fall så länge man använde sig av den julianska kalendern, då vintersolståndet inföll denna dag. Med andra ord var Lucia ett tecken på att snart stundade ljusare tider och längre dagar.
Idag är det Lucias namnsdag.
Så avslutar jag passande med låten Santa Lucia sjungen av den stora Pavarotti:
En glad Lucia till er alla!
Jesper Shuja
