Etiketter

, , , , , , , , ,

Idag är den ekonomiska krisen i Grekland ett tämligen hett debattområde. Det talas om skulder och korruption inom den grekiska regeringen, det ter sig så om den grekiska demokratin ifrågasätts.

En gemensam nämnare för många människor i västvärldens demokratiska nationer är föreställningen om att vår känsla för jämlikhet och rättvisa härstammar från antikens Aten, den s.k. västerländska civilisationens vagga. Själva ordet Demokrati hämtar sin etymologiska betydelse från Dêmokratía som har sammanfogats av de grekiska orden Dêmos som betyder ”folk” och Kratos som betyder ”makt” eller ”styre”, därav ”folkstyre”. Frågan som ger sig till känna är: var antikens Aten ett demokratiskt samhälle?

Visst existerande det ett demokratiskt styre i 400-talets f.Kr. Aten, där medborgarna stod på kullen Pnyx och använde sig av handuppräckning för att rösta igenom olika förslag, s.k. direkt demokrati. Men en fråga som ter sig mera relevant än föregående är: var det en demokrati som går att jämföra med dagens syn på demokrati?

Först och främst, vem var det som de facto fick lov att vara med att bestämma och rösta? Vad vi vet idag är att enbart ca 10 % av befolkningen fick lov att praktisera sina demokratiska rättigheter. Varken kvinnor eller slavar fick delta i processen. Sedan var det inte tillräckligt att du som man, över 18-20 år gammal, var född i Aten, utan båda dina föräldrar måste ha fötts i staden.

En annan tämligen ofta försummad aspekt av det dåtida demokratiska Atenska samhället var slaveriet. Det är inte troligt att demokratin hade överlevt om det inte hade varit för silvergruvorna i Laurium. Dessa bidrog till att Atenarna kom att vara snuskigt rika. Men det var självfallet inte medborgarna själv som slet i gruvorna under horribla förhållanden, utan det var slavarna. Idag uppskattas det att omkring var tredje person i det gamla grekiska samhället var slav. Det kan tänkas att det var lätt att vara energiska demokrater när man hade andra som hanterade deras skitgöra så att säga. Den mörka sidan av demokratins verkställande.

Det ironiska under denna period var att samtidigt som man hyllade yttrandefriheten tolererade man inte kritik inifrån. Religionen kan stå som exempel. Om du som medborgare inte trodde på den klassiska grekiska gudatron, tron på flera gudar, då kunde detta vålla stora problem som kunde leda till förföljelse eller värre.

En av västvärldens största filosofer Sokrates (omkring 469 f.Kr. till 399 f.Kr.) lär ha fått erfara denna intolerans mot oliktänkande. Enligt källor (bl.a. Platon) dömdes han till döden för att ha ”förlett ungdomen och försakat gudarna”. Det är dock troligare att han straffades för att han hade vågat trotsa den politiska ledningen. Han gavs chansen att ta tillbaka vad han sagt sig stå för och gå fri, dock valde han att stå för sina principer och ta sitt straff, vilket följaktligen blev hans död.

(Sokrates död)

Det är av stor vikt att lyfta fram den historiska kontexten, dvs. hur tidsandan var under samtiden. Som exempel var inte slaveriet, i den dåtida grekiska stadsstaten, på något sätt något som skilde sig från andra kulturer under epoken, detsamma står sig även gällande kvinnans rättigheter. Det var ett demokratiskt samhälle sett ur dåtida mått och värderingar. Demokratin gjorde en kort succé för att sedan glömmas bort.

Men det är lika viktigt att lyfta fram att dagens demokratiska samhälle skiljer sig, på många plan, väldigt mycket från 400-talets f.Kr. Aten, en plats som länge betraktats som en solid bas för vår demokrati med koncept såsom frihet, jämlikhet och yttrandefrihet. De Atenska idealen är något som vi har skönmålat och fantiserat om, med andra ord ser vi det vi vill se, inte det som ”verkligen” var.

(Bland många exempel har vi dagens Washington, där en hop av byggnader har poppat upp som bygger på Atenska ideal. Byggnaden är Lincoln Memorial)

Jesper Shuja

Annonser